Min sambo Fredo, som förutom trummis också är samarbetspartner i Young Music där han är medproducent och layout- och mediaansvarig, brukar ofta muttra över att jag är för mycket konstnär. Genom åren har jag funderat på det där vad det egentligen innebär och jag tror att jag sakteliga börjar inse att jag 1. Är det 2. Vad som är mindre bra med att vara vara det och 3. Vad som är bra med det… För om jag inte hade varit den där ”konstnären” som jag inser att jag nog trots allt är så hade nog alla mina projekt tagit mycket och då menar jag MYCKET kortare tid att genomföra och få klart. Jag hade inte varit lika trött efter varje projekt men kanske inte heller lika nöjd??
Nytt artistsamarbete
Under de senaste två månaderna har jag skrivit en ny låt inför ett nytt artistsamarbete. Det har varit en lite annorlunda uppgift denna gång då det nya samarbetet innebär att skriva till någon betydligt yngre än tidigare artister jag samarbetat med inom Young Music.
Att skriva till yngre artister är ett koncept som jag tycker om, men så gillar jag ju egentligen alla former av nivåer, åldrar och koncept så länge det finns en gemensam nämnare – att alla inblandade älskar musik förstås!?
Hursomhelst, efter att ha provat ett antal idéer kring story, text och sound så hittade jag tämligen snabbt den story och stil som jag tyckte kunde passa någon i denna ålder. Just skrivandet går ofta fort för min del. Men så blev det dags att spela in…
Det eviga velandet kring vilket arr…?!
Nu när prodden börjar bli klar så känns det som alltid lite konstigt att jag inte kunde komma på rätt idé och arr direkt för det var ju så enkelt och ”rätt” när jag väl hittade det. Så hur kan det komma sig då?
Och där har vi det – konstnären Ditte. Som inte kan sluta prova ALLA idéer jag kan komma på innan jag kan bestämma mig. Hopplöst kan jag tycka när jag är mitt i det och jag hoppas varje gång att det bara ska komma en idé. Men samtidigt är det kanske också det som gör att musiken jag producerar inom Young Music också blir ”genomtänkt” och nischad på det sätt mitt koncept går ut på dvs. efter artistens story, sound och varumärke. Jag får känslan av det.?
Instrument efter instrument.
Jag halade fram än det ena än det andra instrumentet för att prova olika idéer. Till och med orgeln Korg CX3 fick vara med på ett hörn denna gång, även om den först fick en alltför ledande roll när jag efter sisådär 15 år började spela på den igen. Då fick jag så mycket feeling att det höll på att bli en annan låt.
Jag i ett nötskal.
Inget slår live inslag!
Jag vet inte hur många gånger jag försökt göra en låt helt utan live instrument i någon form, egentligen mest som en utmaning att prova om jag det blir ”lika” bra. Även om jag inte är musiker så är jag ”musiker”… alltså, jag spelade alla former av instrument från början innan jag började skriva låtar. Att spela och musicera är vad som drivit fram det jag gör idag med eget skivbolag.
Att säga att jag enbart skulle vara låtskrivare eller producent eller ”skivbolagsdirektör” är fel. Jag är också musiker även om jag inte utövar det live eller satsar på att sätta några avancerade solon.
Så hur mycket jag än försöker ta bort den delen i vissa låtar för att utmana mig i att hitta andra spännande sound element så trillar jag dit ändå och inser hur mycket bättre det blir med ex en kompletterande gitarr, live baskagge eller virvel eller nåt annat kul så som orgel denna gång. Trots det provar jag ändå igen nästa gång om det ska vara med eller utan live delarna. Suck.?
Så varför ens göra en låt utan live inslag då? Ja, jo, för att jag vill anamma olika sound för olika artister och för att det som låtskrivare och producent är lätt att hamna i samma spår som man alltid går i istället för att utveckla sig själv. Vissa låtar lyfter verkligen av instrumentala live inslag medan det i andra blir helt fel. Det är inte mer med det, det gäller bara att välja vilka som ska ha live delen och det är väl där jag menar att jag kan tveka alltför länge ibland för att sedan inse att det är helrätt.
Så i processen med val av live inslag eller inte finns det nog också en anledning till konstnärsanlagen som jag inte kommer undan. Vilket jag nu i det här inlägget kanske framställer som något dåligt, det menar jag inte, mer att det ibland kan ställa till det inför deadlines. ?
Så – denna låt fick alltså diverse live inslag vilket jag kommer berätta mer om när låten så småningom är släppt!
När det blir många idéer och sound så gäller det att döpa saker så man kommer ihåg vad det är och vart jag hittade det soundet, om det var en vanlig sampling, synth eller äkta vara som Fredo trummat fram i studion till låten ha ha…
Liksom alla Young Music artistkoncept så har vi en resa framför oss nu med coaching, inspelning av sång, göra klart prodden och så småningom en release och marknadsföring osv.
Jag må säga, även om vi inte är i mål ännu på ett tag med denna singel, att jag är glad att ”konstnäreriet” är över för just nu och hoppas att det inte tänker göra sig alltför påminnt i slutmixen.
Men, är man konstnär så är man. Även om jag många gånger önskat att jag ”bara” var låtskrivare och enbart ett ”teknik freak” med en mindre dos idéer och feeling när det kommer till att mixa – så är det inte så.
Att skriva det är den enkla delen har jag alltid velat påstå.
Hur låten sedan ska få ”liv” är den svåra ?